5:2 den sista pusselbiten

5:2 denna omtalade diet eller filosofi har många av er redan hört talas om. Jag rynkade nog i ärlighetens namn näsan åt den i början. Men för mig började det förra året när vi kommit hem från en underbar semester, i Sopot. Jag gick igenom semesterbilderna och hittade en bild bild och såg kalaskulan som sköt ut under tröjan. Detta fick mig att inse att något behövdes ändras för komma på rätsida med min hälsa. När jag ser tillbaka på hur jag mådde då så påverkade min dåliga form mitt humör och mitt välbefinnande til det sämre.

På jobbet var det redan några som hade börjat köra 5:2 dieten, jag väljer kalla det diet i resten av detta inlägg. Så jag tänkte jag hakar på. Min tanke var att som familjefar har jag inte tillräckligt med tid för att träna mig till en bättre form. Därför kändes 5:2 som ett bra alternativ. Fasta två gånger i veckan, träna innebandy en gång i veckan och då kunde jag ändå äta vad jag kände för övriga dagar. Dessutom läste jag att 5:2 hade många fördelar rent hälsomässigt. Mindre risk för cancer, lägre blodsockervärden och så vidare.

Mitt upplägg blev fasta tisdag och torsdag. För måndag tränade jag innebandy, sen ska man ha en vanlig dag mellan fastedagarna. Jag ville inte heller köra fasta fredag, lördag eller söndag. Dessa dagar brukar man ju äta lite extra gott och dricka gott. Frukost åt jag inte heller på vardagar då jag jobbar. Så det blev att jag hoppade över lunchen på jobbet och åt middag hemma på kvällen med familjen. En av anledningarna till detta var att jag inte tyckte det hede gett rätt signaler till barnen när jag satt vid middagsbordet och inte åt något. Jag inte varit benhård med att hålla denna måltid till 600 kcal som dieten förespråkar som dagintag för män.



 Så här la jag upp mina måltider. Grön är fasta och röd är intag av måltid.

 

I början kunde det vara lite jobbigt under fastedagarna när suget kom. Och när man kom hem och skulle laga mat efter att hämtat barnen så var inte humöret på topp. Men detta har blivit bättre med tiden. Man har vant sig rätt så väl. Som parantes har jag läst att det finns en produkt som hjälper till att stilla hungern. Aptiless heter denna och är gjord på spenatextrakt. Och det är just det där med hungerkänslan som är jobbigast för vissa människor. Dock behövdes aldrig detta tillskott.

Månaderna börja rulla på och vikten började gå ner, sakta men säkert. Då kunde jag ändå äta någorlunda osunt på helgerna, lite chips godis och annat gott. Men det fungerade, så jag fortsatte. I somras hade jag gått ner från 86 kg till 74 kg. Det kändes helt fantastiskt att det gått någorlunda lätt att komma ner till en vikt som jag kände mig mer bekväm i.

Och det var just i somras jag gick och köpte ett par nya löparskor och satt igång med att springa igen. Nu mer på alvar. Denna gång valde jag ett par skor för neutralt steg eftersom jag kände detta passa mitt löparsteg bättre. Sen rullade det på med löpning 2-3 dagar veckan. Och det kändes riktigt bra med det nya löpsteget jag lärt mig från min naprapat och dom nya skorna. Vidare om detta senare.